Lokal med känt läge Beräknat läge — verifiera Testeboån Centrumlinje © OpenStreetMap-bidragsgivare, ODbL — 371 noder i den visade sträckan

Kat.nr = löpnummer i Stig Lundbergs Catalogus Coleopterorum Sueciae (1995), som originalrapporten använder. Numret är nyckeln tillbaka till den tryckta rapporten och har bevarats oförändrat även där namnet uppdaterats.

Hur fullständig är inventeringen?

151 arter togs på bara en av de sex lokalerna och 66 på exakt två. Den fördelningen driver Chao2-skattaren, som utifrån 330 funna arter pekar mot omkring 474 arter totalt i de undersökta miljöerna — alltså att ungefär 144 arter fanns där utan att hamna i fällorna. Det stämmer med Sjöbergs egen bedömning att flera väntade arter saknades.

Hur lika är lokalerna?

Jaccards index mäter andelen gemensamma arter av det sammanlagda artantalet för två lokaler: 1,00 betyder identiska artlistor och 0 att de inte delar någon art. Mest lika är Oslättfors och Forsbyholm (0,45, 98 gemensamma arter); minst lika Nyhammarsån och Sjuforsholmen (0,07) — den senare är dock den lokal där fällorna stod kortast tid.

Mörkare ruta = större andel gemensamma arter. Diagonalen är utelämnad.

I ett större sammanhang

De 329 arterna motsvarar 14,3 % av de 2 298 skalbaggsarter som i dag är kända från Gästrikland enligt Artportalens provinskatalog. Att en enda sommars fällfångst på sex platser täcker ungefär en sjundedel av landskapets kända skalbaggsfauna säger något om hur outforskat området var.

Andelen rödlistade skiljer sig kraftigt: bland Sveriges 5 831 bedömda skalbaggsarter är 16,5 % rödlistade, mot 0,6 % här.

Två rödlistade arter

Av 330 arter är två rödlistade i Rödlista 2025. Det är lågt för en nordlig ekskog, och siffran har kontrollerats mot tre separata källor — rödlistefilen, Artportalens provinskatalog och Artfaktas egna sidor — som alla ger samma svar, inklusive kriteriekoderna. De tre är olika publikationer men bygger alla på SLU Artdatabankens data och är kopplade via samma Dyntaxa-id, så samstämmigheten visar att uppgiften är korrekt återgiven — inte att tre av varandra oberoende bedömningar gjorts.

Men faunan är en lövskogsfauna

Att få arter är rödlistade betyder inte att materialet är trivialt. Enligt Rödlistearbete 2025:s ekologiska variabler använder 82,9 % av de bedömda arterna lövskog. Ädellövskog är viktig för 65 arter och utnyttjas av ytterligare 170 — tillsammans 71,6 %.

Ädellövskogen är dock inte den lövskogstyp som flest arter är knutna till: triviallövskog är viktig för 157 arter mot ädellövskogens 65, och når 82,0 % mot 71,6 %. Materialet är alltså i första hand en lövskogsfauna där ädellövsinslaget är påtagligt men inte utpekat — vilket stämmer väl med att ekarna vid Testeboån står blandade med björk, al, asp och gran. Att en så stor andel ädellövsknutna arter alls uppträder så här långt norrut är det som gör materialet intressant, även där de enskilda arterna är vanliga.

Skog som landskapstyp når 89,0 %, men den skalan är grövre och inte jämförbar med biotoperna ovan.

Sjöberg själv var öppen om att flera väntade vedlevande specialister saknades, och pekade på bristen på solljus kring ekarna och lågorna som troligaste orsak. Materialet är därför bäst att läsa som en baslinje för ett dittills outforskat område — inte som en inventering av en rödlistehotspot.

64 namn har ändrats sedan 2005

Av dessa är 35 verkliga släktbyten, 19 ändrade artepitet och 10 fall där släktnamnet helt enkelt är felstavat i originalet — Lathridius för Latridius, Nothiophilus för Notiophilus och liknande. De sistnämnda är stavningsrättelser, inte taxonomiska ändringar, och redovisas därför separat i kolumnen Typ av ändring. Originalnamnen har behållits i tabellen, eftersom de är nyckeln till den tryckta rapporten.